mellanmigochgud

Livet är något man verkligen inte kan ta för givet. Man vet aldrig vad som väntar en. Genom hela livet går man sakta framåt och ibland snabbt. Ibland stannar man upp alldeles för länge och ibland har man alldeles för bråttom. Ibland känns det som att allt rullar på i rätt riktning och ibland är det som att simma i motström. Men oavsett så är det livet. Livet som aldrig stannar. Erfarenheter av sorg och glädje läggs i vår livsyggsäck. Ibland tar vi upp de minnena vi samlat i den och skrattar en stund eller kanske också gråter en skvätt. De är värdefulla för oss minnena i livsryggsäcken. Vi vaktar dem livet. En del av dem kanske vo borde släppa. Såsom dem där vi påminner oss om våra misstag. Misstag behöver man inte straffa sig själv för utan bara ta med lärdomen. Ta med lärdomen och släpp skulden. Men skulden kan bita sig fast hårt i vårt inre och det är det vårt ego vill. Skulden kan sitta likt en hök och bara vaka och stirra och precis när vi är beredda att släppa skulden och låta oss själva till fullo uppleva vår inre kärlek dyker den ner och gör sig påmind. Skulden, skulden som hela tiden påminner oss om vår otillräcklighet och vår sårbarhet. Vi behöver klappa på skulden och egot och säga att det är okej och sedan kärleksfullt släppa taget eftersom vi egentligen bara är kärlek. Vi måste våga att vara det vi är nämligen kärlek.
Gud är enbart kärlek och han dmer oss inte och han skuldbelägger oss inte, det gör vi så bra själva. Så släpp skulden och egot och var DU, den underbara och vackra varelsen som är DU!!!