Kanaliserat del 2
*Jag känner att jag inte alls vill leva på denna nivå igen. Det är för mycket lidande.
- Men lidande är lärande och lärande är utveckling och det är självvalt glöm inte det. Ingen har tvingat dig hit, du kom frivilligt. Du kom för att underlätta lidandet.
*Men det fysiska lidandet är så påtagligt här. Människor lider, djur lider. Det är ju ångestframkallande. Det blir en fysisk känsla.
- Ni känner lidandet och vill underlätta det. Det krävs mycket av en människa för att erkänna lidandet, att det finns där. När ni ser det vill ni underlätta det.
*Underlätta lidandet låter nobelt.
- Det är det inte. Ni som känner lidandet har gott hjärta ett öppet hjärta och en vilja att göra gott. Om du berör en annan människas hjärta har du uppnått allt.
*Varför får människor dåligt samvete och känner att de inte gjort tillräckligt?
- Dåligt samvete är egot. Egot är rädd frö själens tillväxt. Dessutom är det ett sätt att förlama människan. Med ett aktivt dåligt samvete hejdas energiflödet. Rädslan kommer och kanalen till Gud blir otydligare. Ingen kan göra allt men din intention i handlingen är viktig. Dåligt samvete är som en gräshoppssvärm. Den äter allt som finns. Låt dig inte vilseledas. Dåligt samvete kan vara förlamande. Kom ihåg att du kan hjälpa människor men inte ändra deras livsschema.
* Varför är man så rädd för döden?
- Döden är en naturlig del av livet. Ofrånkomlig. Resan hem igen. Det okända fast bekant. Din själ vet när det är dags och längtar. Döden , finns inte. Kroppen dör. Själen är oändlig, evig. Ett svårt begrepp att förstå på jordplanen, jag vet. Men er själ vet det och den glädjes åt det. Att få återvända hem. Det är som att vänta på sommarlovet. Du är din själ. Kroppen är ett redskap på jordplanen. Den är inte användbar dit man återvänder. Där finns allt. Allt är. Men det skrämmer människan. Stark identifiering med kroppen. Indetifiering med kroppen har skapats av de själar som inte vill vara här, som hela tiden vill återfödas bara här. Det blev påtvingat. Men själen vet att sommarlovet kommer. Den väntar pirrigt. Och när det är dags så är allt det pirriga borta och den återvänder hem. Hem där den alltid varit. Du ser tillbaka och du ler åt att du ”glömt” din rätta existens. Döden oundviklig, döden är en n y resa. Det är returbiljetten.
* Men om vi vet det varför är vi rädda? Och varför kommer vi inte ihåg vårt rätta hem?
- Ni väljer vilket innan ni återföds. Vissa vill minnas, andra vill jobba på att minnas och en del vill ha vaga minnen i form av känsla. Allt är frivilligt. Tänk på att tiden på andra sidan inte existerar. Det som är en livstid hos er är ett ögonblick på andra sidan. Lektionen ni valde verkade kort. I harmonin ni kommer ifrån verkar jorden enkel, det är så kort tid. Väl här påverkas ni av jordens tideräkning och kroppens utveckling och förfall. Helt plötsligt känns det jobbigt. Människor/själen börjar längta hem, börjar längta till Gud, till sig själva. Till sin sanna natur. Jag lämnar dig här nu.
- Men lidande är lärande och lärande är utveckling och det är självvalt glöm inte det. Ingen har tvingat dig hit, du kom frivilligt. Du kom för att underlätta lidandet.
*Men det fysiska lidandet är så påtagligt här. Människor lider, djur lider. Det är ju ångestframkallande. Det blir en fysisk känsla.
- Ni känner lidandet och vill underlätta det. Det krävs mycket av en människa för att erkänna lidandet, att det finns där. När ni ser det vill ni underlätta det.
*Underlätta lidandet låter nobelt.
- Det är det inte. Ni som känner lidandet har gott hjärta ett öppet hjärta och en vilja att göra gott. Om du berör en annan människas hjärta har du uppnått allt.
*Varför får människor dåligt samvete och känner att de inte gjort tillräckligt?
- Dåligt samvete är egot. Egot är rädd frö själens tillväxt. Dessutom är det ett sätt att förlama människan. Med ett aktivt dåligt samvete hejdas energiflödet. Rädslan kommer och kanalen till Gud blir otydligare. Ingen kan göra allt men din intention i handlingen är viktig. Dåligt samvete är som en gräshoppssvärm. Den äter allt som finns. Låt dig inte vilseledas. Dåligt samvete kan vara förlamande. Kom ihåg att du kan hjälpa människor men inte ändra deras livsschema.
* Varför är man så rädd för döden?
- Döden är en naturlig del av livet. Ofrånkomlig. Resan hem igen. Det okända fast bekant. Din själ vet när det är dags och längtar. Döden , finns inte. Kroppen dör. Själen är oändlig, evig. Ett svårt begrepp att förstå på jordplanen, jag vet. Men er själ vet det och den glädjes åt det. Att få återvända hem. Det är som att vänta på sommarlovet. Du är din själ. Kroppen är ett redskap på jordplanen. Den är inte användbar dit man återvänder. Där finns allt. Allt är. Men det skrämmer människan. Stark identifiering med kroppen. Indetifiering med kroppen har skapats av de själar som inte vill vara här, som hela tiden vill återfödas bara här. Det blev påtvingat. Men själen vet att sommarlovet kommer. Den väntar pirrigt. Och när det är dags så är allt det pirriga borta och den återvänder hem. Hem där den alltid varit. Du ser tillbaka och du ler åt att du ”glömt” din rätta existens. Döden oundviklig, döden är en n y resa. Det är returbiljetten.
* Men om vi vet det varför är vi rädda? Och varför kommer vi inte ihåg vårt rätta hem?
- Ni väljer vilket innan ni återföds. Vissa vill minnas, andra vill jobba på att minnas och en del vill ha vaga minnen i form av känsla. Allt är frivilligt. Tänk på att tiden på andra sidan inte existerar. Det som är en livstid hos er är ett ögonblick på andra sidan. Lektionen ni valde verkade kort. I harmonin ni kommer ifrån verkar jorden enkel, det är så kort tid. Väl här påverkas ni av jordens tideräkning och kroppens utveckling och förfall. Helt plötsligt känns det jobbigt. Människor/själen börjar längta hem, börjar längta till Gud, till sig själva. Till sin sanna natur. Jag lämnar dig här nu.
Kommentarer
Trackback
