kanalisering del 4
Varför väljer vi att återfödas när vi vet hur jobbigt det blir?
-Har du inte lyssnat. På andra sidans es jordlivet som mycket kortare och enklare. Tiden existerar inte, inga utmaningar verkar för stora. Det finns många äventyrliga själar på jorden. Själar som vill ha något att bita i. Men på andra sidan är allt enklare. Tide finns inte, den är oändlig. En livstid på jorden är som en droppe i havet.
Men varför finns det så många olyckliga människor här?
-Därför att den kompakta och fysiska energin hos er tung. Tung både för kropp och själ. Kontakten med det gudomliga är svårare. Kanalen är grumligare det är svårt att höra och att lyssna. Själen får ingen tid. Den åtsidosätts. Det som räknas är kroppen. Detta skapar sorg. Ett v känns så litet. Om man bara är kroppen vad är då meningen med att leva. Men ni är inte kroppen. Ni är själar. Kroppen är ett tillfälligt lånat fordon. Som att hyra en bil över en weekend. Men inom er, även inom den mest olycklia av er, kan man höra själen om man bara lyssnar. Man kan känna själens tysta susning. Den väntar på att få komma fram. Olycka beror på att man försakar sitt hjärta, och då även sin själ och då även Gud efetrsom allt är ett. Allt är ett och ändå ingenting och ändå allting.
Hm det känns lite flummigt.
-Du kommera tt förstå. Allt är ingenting och ingenting är allting och allting hör samman. Allt är energi, allt hör samman. Vi är alla sammanlänkade. Vi är alla ett. Ett stort bergrepp för er men självklart här. Allt är sammanlänkat. Vi är individer men ändå en enhet. Vi är alla delar av ett unikt pussel. Ett universums pussel. Där varje bit är unik ochvarje bit behövs. Varje unik bit är fortfarande beroende av den andra biten då allt hör ihop. Som sagt att allt är ett.
Vaddå så när man dör behåller man sina egenskaper?
-Javisst men bara de bra egenskaperna. Som jag sade så är vi alla unika men ändå en enhet.
Ja det skulle ju vara tråkigt om alla var exakt likadana.
-*skratt* Tråkigt är ett jordiskt ord. Här finns inget behov v att vara speciell eller annorlunda. Vi är alla unika men ändå en enhet. Att vara annorlunda är en så jordisk egenskap. Behovet upphör. Meditera lite på det du så ska du se och känna att det behovet upphör och du börjar bara vara. Du bara är. Att bara vara är en konst hos er. Var den du är, och då menar jag den egentligen är, ditt sanna jag. Känslan finns inom dig. Skalet är inte viktigt, känslan är det. Jag lämnar dig nu för idag. Meditera över universums pussel. Det finns inget behov att vara speciell eftersom varje bit är medveten om sin unikhet men ändå en enhet och en gemenskap.
-Har du inte lyssnat. På andra sidans es jordlivet som mycket kortare och enklare. Tiden existerar inte, inga utmaningar verkar för stora. Det finns många äventyrliga själar på jorden. Själar som vill ha något att bita i. Men på andra sidan är allt enklare. Tide finns inte, den är oändlig. En livstid på jorden är som en droppe i havet.
Men varför finns det så många olyckliga människor här?
-Därför att den kompakta och fysiska energin hos er tung. Tung både för kropp och själ. Kontakten med det gudomliga är svårare. Kanalen är grumligare det är svårt att höra och att lyssna. Själen får ingen tid. Den åtsidosätts. Det som räknas är kroppen. Detta skapar sorg. Ett v känns så litet. Om man bara är kroppen vad är då meningen med att leva. Men ni är inte kroppen. Ni är själar. Kroppen är ett tillfälligt lånat fordon. Som att hyra en bil över en weekend. Men inom er, även inom den mest olycklia av er, kan man höra själen om man bara lyssnar. Man kan känna själens tysta susning. Den väntar på att få komma fram. Olycka beror på att man försakar sitt hjärta, och då även sin själ och då även Gud efetrsom allt är ett. Allt är ett och ändå ingenting och ändå allting.
Hm det känns lite flummigt.
-Du kommera tt förstå. Allt är ingenting och ingenting är allting och allting hör samman. Allt är energi, allt hör samman. Vi är alla sammanlänkade. Vi är alla ett. Ett stort bergrepp för er men självklart här. Allt är sammanlänkat. Vi är individer men ändå en enhet. Vi är alla delar av ett unikt pussel. Ett universums pussel. Där varje bit är unik ochvarje bit behövs. Varje unik bit är fortfarande beroende av den andra biten då allt hör ihop. Som sagt att allt är ett.
Vaddå så när man dör behåller man sina egenskaper?
-Javisst men bara de bra egenskaperna. Som jag sade så är vi alla unika men ändå en enhet.
Ja det skulle ju vara tråkigt om alla var exakt likadana.
-*skratt* Tråkigt är ett jordiskt ord. Här finns inget behov v att vara speciell eller annorlunda. Vi är alla unika men ändå en enhet. Att vara annorlunda är en så jordisk egenskap. Behovet upphör. Meditera lite på det du så ska du se och känna att det behovet upphör och du börjar bara vara. Du bara är. Att bara vara är en konst hos er. Var den du är, och då menar jag den egentligen är, ditt sanna jag. Känslan finns inom dig. Skalet är inte viktigt, känslan är det. Jag lämnar dig nu för idag. Meditera över universums pussel. Det finns inget behov att vara speciell eftersom varje bit är medveten om sin unikhet men ändå en enhet och en gemenskap.
Kommentarer
Trackback
